Björn Hasselgren
torsdagen den 30 mars 2011 på Hotel Winn i Haninge
Adventures stod åter på scenen hos oss efter ca åtta år.
Efter en trevande inledning hittade Bosse Rosén sitt gitarrspel. Kvar från de att bandet startade 1961 finns det i dag tre medlemmar. Bill Samuelsson och kusinen Jörgen Pettersson på gitarr och Björn Wallin på trummor.
Bosse Rosén kom med 1962 och på bas numera Lennart Clerwall . I går fick vi givetvis höra deras två hitlåtar, bandet började med sin version av Johan på snippen från 1962. Andra sett började dom med Rave On som var deras andra hits från hösten -64. Adventures upphörde 1967 efter att i många år turnerat i Finland med framgång. Bandet återuppstod våren 2000 efter en förfrågan av Hans Edler som därefter givit bandet flera spelningar på Tyrol på Gröna Lund.
Björn Wallin och Lennart Clerwall i den jazziga låten Nivram, här gör Lennart ett mycket bra bassolo.
/Björn
torsdagen den 3 mars 2011 på Hotel Winn i Haninge
Lasse Lindros New Generation, som är den enda kvarvarande bandmedlemmen från starten på 60-talet,
bjöd upp till en härlig show från först låten. Klaviaturen hördes dock lite svagt i början men
med raska fingrar var det snabbt åtgärdat. Lasse som håller i bandet hade lagt upp spelkvällen på tre pass.
Första passet var en skön blandning av 60-talslåtar där bandet fick pressentera sig. Roffe "Pop Jesus" Sundberg
inledde med World without love, Help me make it och Love potion med sin härliga röst. När New Generation står på scen så blir det också mycket ordbajs av Lasse som också de förgyller tillvaron. Skall dom spela Paul Ankas Diana så måste det ju skämta lite om Anna Anka, de hör till. Leif "Palle" Palmér bakom klaviaturen fick också visa prov på sin sångröst. Han borde kanske sjuna lite mer kan jag tycka med den sångrösten. Första passet avrundades med Joe Cockers Unchain my heart Bellame broters If I say you have a beautiful body och som allra sista låt innan första paus Fats Domminos Hello Josephine.
Stämningen är nu på topp.
I andra passet var det Tom Rockers lekstuga för hela slanten.
Här fick han visa prov på sin spelskicklighet i ett antal både Shadows och Spotnicks-låtar.
Han började med Apache, Theme for young lovers, Dance on och FBI sedan får han briljera
i Artur Smiths Guitar boogie innan det är dags för Spotnickslåtarna Amapola, Last date och
som avslutning på andra passet får vi höra tompa spela Moonshot.
Trummisen Tomas Ericksson
I sista passet presenterar Lasse Tio I Topp åren 1961 och fram till 1971
och börjar med Hello Mary Lou från -61 från 1962 får vi höra Fats Domminos Yambalaya och
från 1963 How do you do it. Jackie De Shannons stor hit When you walk in the room från 1964.
Lasse hoppar nu till Tages Miss Mc Berren från 1967. Kan det bero på att han pratar för mycket!
Palle får åter igen sjunga en låt och nu blir det Caramia från -68 sedan Venus från 1969.
Där efter Tremeloes hit från -70 Yellow river och avslutningsvis Creedence Clearwater Revivals
Have you ever seen...
En härlig 60-tals kväll med mycket bra musik och många skratt. Bra komponerat Lasse.
Efter de sedvanliga blommorna så var det äntligen dags för New Generations stora skivhit från -68
Tow faces have I
/Björn
Succén med Shanes är ett faktum 148 betalande
Tommy Wåhlberg Peder Sundall Brian Marston Micke Areklew
Komp & Sång Trummor Bas & Sång Sologitarr
Peter Klaxman Klaviatur
Torsdagen den 27 januari 2011 på Hotel Winn i Haninge
Shanes är ett mycket tajt och välspelande band som gjorde succé på Hotellet
i torsdags. Vi fick en liten historik från bandets första år i Kiruna till dags datum.
Och som öppningslåt blev det Gunfight Saloon som Tommy Wåhlgerg skrev ihop med
Staffan Berggren redan 1963, nu var det Micke Areklew som fick briljera på sologitarren.
Vi fick också höra ett Shanes-medly med flera av bandets hitlåtar.
Brian Marston har skrivit många bra låtar till gruppen, som låten One More Time som för
övrigt låg på Svensktoppen för några år sedan.
Det här var en riktigt höjdar-kväll som väl passar in på namnet Klassiska Hits
//Björn
torsdagen den 25 november på Hotel Winn i Haninge
Lonnie & The Lonesome Riders med sångerskan Karin Risberg
Fantastiskt bra countery kväll
När klockan var strax efter 18:00 och fram till 19.30 när spelningen började var både Karin och Lonnie igång med att ringa efter bassisten Olle "Plutten" Attersjö och trummisen Björn "Chrulle" Nabbe eftersom dom inte kommit till soundchecken.
Eftersom det var dåligt väglag och första gången som Lonni & The Lonesom Riders skulle spela på Hotel Winn så gick mobiltelefonerna varma. Hade det hänt något ?
19:30 började bandet spela utan bassisten "Plutten" och även utan trummisen "Chrulle" The Show most go on.
Lonnie började med Bad News vilker det hade varit om han hade sagt något om att grabbarna inte dykt upp.
Därefter följde Abilene. Sedan tyckte Karin Risberg att det var våran tur att sjunga med i Country Roads. Stämningen i lokalen stiger. Kris Kristofesens Me And Bobbie McGee gör dom mycket bra samt Help Me Make ItThrough The Night. Hasse Rosén får gång på gång visa vad han kan på sin gura, han fyller på bra men så har han mycket rutin dels från Vilents och Rankarna samt massa år på Allsång på Skansen. Karin sjunger därefter Dolly Partons Jolene med mycket känsla. Innan Lonnies sjunger sin egna låt Tank Town Blues berättar han att den finns på YuoTube och att den är bildsatt utav någon i Nashville och att en av bild är från Lonnies hemsida som är plåtad av undertäcknad. Första sättet avslutas sedan med Ring Of Fire.
Och i pausen dyker trummisen Björn "Chrulle" Nabbe upp, snabbt och smidigt får han upp gräjerna, fuller på med kompet och han får sina välförtjänta spontana applåder. Han sjunger själv Achy Breaky Heart vilket han gör mycket bra. Det är roligt att flera i bandet sjunger. Hade nu även "Plutten" kommit så hade även han fått sjunga, men tyvärr han kom aldrig. Och i skrivande stund så vet jag faktist inte vad som hänt honom. Karin fyller på med Lynn Andersons Rose Garden. Det är roligr att höra att Karin numera vågar ta i och trycka på med sin fina röst eftersom det var faktist här i Haninge som hon kom med i Lonnie & The Lonesome Riders för första gången efter att Monica Silverstrand backat ur.
Därefter sjunger hon Too Many Times och Act Naturally. Hank Wiliams Jambalaya hör ju till en sådan här counterykväll. Goodhearted Women och Anoter Bend In The Road som också den är av eget material. Nu får vi se prov på Mats Roséns kunnande på steelgitarren, 23 år i Rankarna säger en hel del.
Jackson i en duett
Karin & Lonnie gör en mycket bra version av Jackson som följs upp av Buck Owens Love's Gonna Live Here och Feeling Kind Of Lonely. Karin gör nu sin tolkning av Blanket On The Ground som följs upp med I Can't Help It. Tempot ökar nu med Ray Chales What'd I Say som alla band gav sig på på 60-talet så även hans I Can't Stop LovingYou. Att Lonnie gillar Elvis det visade han i sista låten före andra pausen, i That's Alright Mama.
Sista sätt
började med Johnny Cashs Folsom Prison Blues, Karin gör en mycket bra version av Willie Nelsons Crazy som blev ett riktigt örhänge av Patsy Cline. Lonny sjunger nu Texas When I Die och Moving On. Det är en riktigt bra stämning i lokalen och denna mörka novemberkväll börjar närma sig slutet. Och som en tanke så spelat bandet Today I Started Loving You Again.
Avslutningen
kunde inte bli bätter när dom avslutar med två jullåtar, nämligen Have Yourself A Merry Little Christmas och
I Want A New Baby For Christmas.
Finalen
Efter blommorna avslutade Lonnie med Elvislåten Lawdy Miss Clawdy
Detta blev en mycket trevlig avslutning på höstsäsongen. Nu har vi genomfört ett år på den nya platsen och jag tycker att det funkar mycket bra med pesonalen på Hotel Winn.
Nu ser vi fram mot nästa år när vi startar upp den 27 januari med självaste Shanes.
//Björn
Mattias Murphy Kjell "Tärnan" Ternström Rolle Berg Raimo Kosonen
Gunnar Runesjö
Dibz som dom heter nu för tiden gästade oss för femte gången. Tidigare hette bandet Dark Island Band vilket var mycket fyndigt eftersom dom kommer från Mörkö. Bandet fick faktist frågan många gånger om dom spelade Irlänsk musik. Det finns faktist ett annat band som äger namnet, så det var mycket enklare att ta initsialerna och lägga till ett z, för bandet gör ju en del dansbandsjobb också. Men ikväll var det inriktning på 50-60-70 tals hits som konceptet står för, visst är det dansvänligt så det förslår men vi har inget danstillstånd. Det förekommer spontandans med all rätt.
Dibz består av Raimo Kosonen på sång. Kjell "Tärnan"Ternström på sologitarr. Gunnar Runesjö på elbas. Mattias Murphy på Keyboard. Och Rolle Berg på Trummor som också sköter snacket mellan låtarna. Bandet har en mycket bred repertoar med mycket varierande låtar. En hel del Elvislåtar fick vi höra under kvällen. Och som någon i publiken sa Elvis skall han sjunga mera av .
Kvällen inleddes med två gitarrlåtar Apache och Amapola där "Tänan" fick visa lite av vad han kan. Raimo sjunger ett litet Elvis medely Stuck on you & Jodie. Raimo fortsätter med Jerry Lee version av Crezy Arms och Whole Lotta Shakin´goin´on. Kjell gör en bra tolkning av Dardanella. Och nu tycker jag att det lilla nervositeten som bandet hade släppte. En mycket bra version av Procol Harums Wither Shade of Pale. Sedan kommer en tuff version av Promised Land. Nu är det Rolles tur att sjunga Never kan tell. Raimo visar åter igen att han gillar Elvis och som
han också tolkar mycket bra i It´s now or never. Tärnan visar nu prov på sitt gitarrspel i Mark Knopflers filmlåt Going Home från Locel Hero. Han agerade som en lokal hjälte. Mycket bra Kjell. Först passet avslutades med Refreshmentslåten 65 Ford. Sedan börjar vi andra passet med Dire Straits genombrottslåt från 1978 Sultans ofSwing. Refreshments Miss you Miss Belinda. Och i bara farten så river dom av Good Gally Miss Molly och Grate Bols of fire. Sedan får vi höra bandets egna låt Whisky time. Raimo ger sig också på att sjunga på svenska eller rättare sagt på skånska Nisse Hellströms Små Små Steg. Tempot ökar med Machbox och sedan avslutas andra passet med Baddy Hollys lugna Raining in my heart. Tredje och sista passet öppnas också de´med en Dire Straits låt nämligen Ticket To Heven. En tuff version av Cadillac. Elvislåten Moody Blue. snabbt följt av Fats Dominos Im Reddy . Tärnan fortsätter med Lisen to my heart därefter kommer Help Me Make It Thrugh The Nihgt och A fool Such As I. Och kvällen avslutas med Burning Love. En mycker trevlig och varierande kväll. Publiken och bandet var mycket nöjda. Att bandet är samspelta det kan man märka. Rolle på trummorna och Gunnar på elbasen har spelat ihopp i över 45 år det märks. Tärnan har varit med sedan 2005 och jag tycker att detta låter mycket bra. Detta ger mersmak.
Sultans of swing - Dibz
Dibz spelar Sultans of Swing 2010.
/Björn
Per Lill Elvis Holmberg i aktion.
Den här kvällen var en hyllning till Elvis. Tom Rocker Band var kvällens kompband under evenemanget som vi kallat
Always On My Mind. Först ut på scen var Lelle Forsell som fick inleda med A fool Such as I därefter med Can't help falling in love där han värkligen visade prov på sin fina röst. När han sedan pressenterade One Night kunde man höra jublet i den sprängfylda lokalen. Lelle avslutade med en tidig Elvislåt från -56 Ready Teddy.
Lennart Clerwall som vi hört och sett på denna scenen många gånger gjorde mycket bra ifrån sig i That´s All Rightmama och Kiss me Quick. Lennart har en bra scenvana och är mycket van att ta sin publik. Stämningen stiger och publiken trivs det går inte att ta miste på. Efter pausen med en behövlig bensträckare och möjlighet att besöka Svate Rasks utställning med Elvis-prylar där man kunde hitta en del rariteter så var det dags för Josef Nordin att ta plats på scenen. Josef som har vuxit till sig och numera är 22 år hade även han valt ett par tidiga Elvislåtar. Jailhouse Rock från filmen med samma namn, som kom 1957. Blue Suede Shose från -56 som han gör mycket bra, Josefs röst är numera lite mörkare och hur säkert som helst drar han även av sina gitarrsolon. Därefter kommer Heartbreak Hotel som är en riktig klassiker. Josef avslutar sitt block med Hound Dog.
Nu riggas det om lite på scenen för kvällens långväga gäst nämligen Per Lill Elvis Holmberg från Avesta som bara är 13 år. Detta är Lill Elvis första framträdande i Stockholmtrakten. Per har sjungit Elvis sedan 2007. När han var hemma hos en kompis och fick höra några av Elvis alla inspelnigar så var han såld. Per syr själv sina scenkläder och att han studerat Elvis på video det är ingen tvekan. Lill Elvis börjar med Hound Dog och det här gillar publiken. Det är något extra när en så unga personer ger sig på en ekon som just Elvis. Per har ett mycket bra engelskt uttal och han har en inlevelse som är enorm. Han fortsätter med Jailhous Rock och Good luck Charm. Per pressenterar låtarna själv medans han byter gitarrer. Nu radar han upp den ena Elvis hiten efter den andra My baby Left Me. Han charmar publiken och när han pressenterar låten One Night With You hör man ett sus i salongen. Därefter kommer Blue Suede Shose och en häftig vesion av Johnny B Good. Lill Elvis Holmberg avslutar sedan sit bejublade framträdande med I need your love tonight och Devil in Didguise.
Sedan avsutades kvällen med att all artisterna kommer upp på scenen i en häftig final med Whole Lotta Shaking ...
Josef Per Lill Elvis Lennart Clerwall och Lelle Forsell
med sveriges bästa husband Tom Rocker Band
/Björn
från torsdgen den 26 augusti på Quality Hotel Winn i Haninge
The High-Jacks från Västerås öppnade denna fantastiska succékväll med Jerry Lees Drinkin´ Wine Spo-Dee-O-Dee snacka om anslag. Nina Jedevin fortsätter därefter med Rockin' Mama från deras vinylplatta.
Stämningen stiger och publiken trivs de´ går inte att ta misste på. Per-Erik Jonsson på piano gör denna kväll till något extra för oss Rock n' Rollälskare. Bandet består av mycket duktiga musiker. Daniel "Mr. Atomic" Olsson på trummor gör ett mycket bra jobb, tajt så de´ räcker. Gävle basisten Anders Thomasson gör också massa roliga saker, både med och på sin kontrabas. Gitaristen Jonas Säfsten har ett mycket härligt gitarrspel vilket han fick visa prov på vid flera tillfällen under denna mycket lyckade kvällen. I första sättet får vi höra många goooa låtar, förutom dom jag redan nämt, radar bandet upp den ena pärlan efter den andra. The High-Jacks version av Boppin The Blues, följs upp med Cigarettes and Coffe. Nina och Per-Erik gör en mycket bra version Lee Hazlewoods Jackson. Nina framför även en riktigt bra version av Jolene, Under kvällen får vi höra många Jerry Lee låtar, och självklart den som Per-Erik slog igenom med som 11 åring i Hylands Karusellen på 70-talet nämligen Good Golly Miss Molly. Samt Midnight Special och Great Balls Of Fire. Allt detta i första sätt, hur skall då finalen bli undrar vi !
Det här er bara uppvärmningen svarar Per-Erik med sitt vackra breda leende.
Efter pausen bler det om möjligt ännu bättre. High School Confidential, men även balader som You Win Again.
Sedan får vi höra Per-Eriks egen Come On Pretty Baby från deras vinylsingel. Därefter titelspåret från Stop, Look And Listen som bandets CD heter. En mycket svängig version av Roll Over Beethoven och Carl Perkins Matchbox. Ninas version av Connie Francis Stupid Cupid går inte helle den av för hackor. Nina ger allt och lite till på scenen hon både spelar gitarr och munspel, de´här är en riktig show min damer och herrar. Och finalen blir något alldeles extra med Whole Lotta Shakin' Goin´On. Publiken står nu upp och succe´n är ett faktum.
Hur skall vi kunna toppa de´här.
Och ni. min publik ni har ju krav. Med all rätt !!
Det var en mycket fartfylld kväll
//Björn
från torsdagen den 29 april på Quality Hotel Winn i Haninge
Vill du ha bilden med eller utan tänder säger Burken
Burken rockar loss med Tom Rocker Band på ett fullsatt Najaden.
Tom Rocker Band som har kompat dom flästa rocklegenderna i landet har en otrolig "tajming" i sitt spel. Efter ett par instrumentala låtar som till exempel Pipeline där Tom "Rocker" Olsson visade vad han kan , så fick Kjell Andersson sjunga ett par härliga låtar. Sedan var det Burkens tur att äntra scenen. Burken var på ett strålande humör och efter ett par roliga historier så drar han igång rockandet. Det blev en mycket trevlig och underhållande säsongsavslutning.
/Björn
Detta blev Burkens sista framträdande på Hotel Winn i Haninge.
Den 7 april 2011 dog Leif "Burken" Björklund efter en längre tids sjukdom. Han blev 68 år. Jag saknar honom
Red. tillägg / Björn
från den 25 mars 2010 på Hotel Winn i Haninge
Brian Marston Band började denna välkomponerade 60-tals kväll med Here comes the sun och Someone där vi får höra Brian sjunger med sin mycket härliga röst. Därefter får Micke Areklew visa prov på sitt fantastiska gitarrspel i Apache. Sedan var det våran tur att sjunga med i Country Roads. Stämningen steg i lokalen och bandet fyller på med Bad Moon Risin. Kvällen flyter på med bra blandning av 60-tals musiken men vi får även höra One More Time som Brian Marston skrev till Shanes, som låg på Svensktoppen i 5 veckor 2003-2004 med just den svängiga låten. Chuck Berrys You Never Tell, Billis Swans I Can Help varvades med lugna låtar som Desperado. Brian sjöng även ett par Beatleslåtar mycker bra. Micke Areklew släpper loss i en häftig version av Arter Smiths Guitar Boogie där Peder Sundahl på trummerna fick visa prov på sitt kunnande, 18 års turnérande med Jerry Williams de´går inte av för hackor. Ett häftigt Cleadens-medely och så här rullar det på och publiken stormtrivs i denna nya träffpunkt "Musikplats Haninge".
Peter Klaxman som startade bandet Good Timers fyller upp det häftiga ljudet med sin keyboard. och som jag sa vid pressentationen, han syns inte så mycket men han hörs desto mer.
Efter dom välförtjänta blommorna avslutar Brian Marston Band med Jonny B Good, och nu blir det stående ovationer
En fantastisk kväll.
/Björn
från den 25 februari 2010 på Hotel Winn i Haninge
Lennart Clerwall & His Friends var på ett strålande humör denna torsdagskväll på Najaden. Vi firade vårat 100: de evenemang av Klassiska Hits från 50 & 60 talen och inget annat kunde passa bättre. Tompa "Rocker" med sitt häftiga Spotnicksljud får till Gamle Svarten å Amapola på ett otroligt bra sett. Onödigt bra som vi skämtsamnt brukar säga! Curre Fröberg kan verkligen sin Shadowsläxa vilket han fick visa oss vid flera tillfällen. Lennart Clerwall själv på basen gav oss ett par riviga sånglåtar men också lugna Clifflåtar. Bandet hade satt ihop en bra mix med gamla gitarrgodingar och egna välspelande Clerwallåtar inför Hollandsresan i april vilket vi också fick smakprov på Secrets of the sea bland annat. Tomas Eriksson som är en taktfast trummis har ju spelat med Lennart i Spacemen tidigare, med alldrig med Curre Fröberg, men Tomas med den erfarenheten som han har så bil det så här bra som det blev ikväll. Jag kan bara grattulera Lennart till ett mycket bra band och lyckönska honnom och bandmedlemmarna all framgång på Hollandsresan. Alla i publiken trivdes och personalen på Hotellet har nu börjat hitta formerna för dessa mycket uppskattade evenemang.
/Björn
Från den 4 februari 2010 på Hotel Winn i Haninge
Doktor Krall
Premiären på Quality Hotel Winn i Haninge blev publikmässigt en succse, hela 145 personer hade hittat till vår nya scenen i Haninge för denna typ av underhållning.
Doktor Krall var bandet som fick starta upp årgång 2010 med sin 500:de spelning. Doktor Krall som står för den häftiga och medryckande 50-60-tals Rock´n rollen har en trogen publik och en aktiv fanclab, vilket visar sig vart dom än kommer. Denna kväll var inget undantag. "Krallarna" spelade första timmen innan kvällens gästartist Micke Muster skulle äntra scenen. Under denna timme hade Kalle " Rocky " Krall räknat ut att bandet skulle hinna med arton låtar, om han inte snackade så mycket. Det blev hela arton låtar och så höll han sig till låtlistan också.
Dom inledde med Splish Splash sedan Lover Please, Take good care of my baby, Paralysed och Lucky lips.
Sedan rullade det på i mycket god stil. och stämningen steg i lokalen.
Ja ni som har sett och hört dom tidigare vet att det låter bra, ikväll var inget undantag. När Otto " Horny " Krall spelar den dansvänliga Flamingo på saxofonen så får man gåshud.
Efter pausen kom Micke Muster
Han kan lira rock´n roll men jag har sett honom i bättre form, om man säger så !!
/Björn
Från den 26 november 2009
The Ryders från Västerås gästade Folkets Hus i Haninge för andra gången, senast var 2003, vilket bandet själva och publiken tyckte är alldeles för sällan. Jag kan verkligen hålla med. The Ryders är ett mycket skickligt och välspelande band. Curre Fröberg kan inte bara sin Shadows läxa utan i går fick vi också höra prov på att han behärskar Spotnickslåtar.
PO Backman är en mycket bra sångare, vilket han visade med en Elvislåt. Eije Pettersson på basen sjunger i vanliga fall ett par låtar, med ikväll föredrog han att avstå på grund av halsproblem. Vi fick ändå variationer på sånglåtar, för som gästartist var Lennart Clerwall inbjuden, Lennart som även skriver sköna gitarrlåtar till bandet, Secrets Of The Sea bland annat.
En mycket trevlig och varierande kväll. Och som avslutningslåt fick vi höra Curre på solo i The Gold Turned Into Sand, När Guldet blev till sand som Björn & Benny föredrar att kalla den.
Mycket bra.
Det här var nu sista gången som Klassiska Hits genomfördes i Folkets Hus i Haninge.
Jag vill här med passar på att tacka Folkets Hus och eran personal för allt sammarbete under dessa 10 år som jag har hållit på.
Bilden är från Lerum i maj 2009
/Björn
Från Haninge Folkets Hus 29 oktober 2009 med The New Generation och Janne Önnerud
The New Generation körde första settet själva. Som gitarrist var Patrik Areklew inlånad eftersom Micke Areklew var ute och spelade med Shanes.
Janne Önnerud kom in efter första pausen och körde flera av sina paradlåtar till publikens stora belåtenhet.
Därefter gästades kvällen av Marie Hedman från Ring of Fire och sjöng ett par riktigt häliga countery klassiker.
I finalen fick vi höra en mycket svängig version av Proud Mary, med både Janne och Marie på scenen.
En mycket rolig och varierande kväll blev det på "folkan" denna blåsiga oktoberkväll.
/Björn
Från Old Bell i Nynäshamn 3 oktober 2009
50 års jubelerande The Spotnicks
Bo Lander Kent Brännlund Bosse Winberg
Göran Sanfridsson bas
Stefan Möller på trummor
Så ser den nya sättningen ut, årgång 2009. The Spotnicks som i år firar 50 år som band, är just nu ute på en turne'. I lördags gästade de Old Bell i Nynäshamn. Som förband hade vi The Vintage, Haningebandet som är inspirerad av just The Spotnicks. The Vintage gjorde ett bejublad framträdande. Det var nu tredje gången som de stod på samma scen som kvällens huvudatraktion, The Spotnicks.
The Spotnicks som numera är ett homogent och harmoniskt band, sprider en spelglädje och publiken fick sitt lystnäte.
Bosse Winberg var i fin form och man kan se att han trivs med dom nya bandmedlemmarna. Dom har nu spelat ihop i sju- åtta månader och låtarna sitter.
Vi fick höra många gooa låtar under kvällen, låtar som vi alltid kommer att förknippa med detta legedariska band.
The Vintage från Haninge inledde kvällen som sagt med ett bejublat framträdande.
Tim Carlstedt går nu mera på en gitarrskola i Tranås. Han är redan en begåvnig. Hur skall det här sluta ?
Tomas från the Vintage och Bosse W verkar mycket nöjda efter spelningen.
/Björn